Eftersom att Magnus tidigare inlägg om Islandsresan var mer text än bilder tänker jag göra precis tvärtom. Mer bilder än text.

Att få vistas på Island och bara fotografera hade jag länge längtat efter. Med facit i hand var jag inte helt förberedd på hur det skulle bli. Framför allt var jag inte förberedd på hur dåligt väder dom kan ha på ön. Visst kan dåligt väder ge bra bilder, om det är rätt dåligt väder. Spöregn och kallt har aldrig varit en favorit för mig, men som väl är håller inte dåligt väder för evigt. Nä, det svängde till klarblått som över en natt. Suck!

Nu ska ni inte tro att vi bara hade regn och klarblått, vi hade några riktigt bra stunder. Den absolut bästa kvällen jag kan komma ihåg var vid lavafältet Leirhnjúkur på norra Island. En kväll som var helt magisk. Ett annat tillfälle som jag värdesätter högt även om det inte gav några riktiga kanon bilder var när jag ensam vandrade genom en dal i sällskap av en Större strandpipare och en Strömand. Detta är stunder som kommer att följa mig länge.

På flygbussen hem längtade jag direkt ut i naturen igen, inte nödvändigtvis tillbaka till Island men ut. Jag var såhär tätt inpå inte helt nöjd med vad jag hade sett och upplevt. Mina förhoppningar när vi åkte dit var skyhögt ställda. Det kändes som att dom inte infriades. Island ska ju vara så fantastiskt och jag det var otroligt fint men det grävde inte ett djupt hål i mitt hjärta. Kanske är det ett svårmodigt landskap som kräver mer tid att lära känna. Tiden får utvisa.

Nu när någon vecka har gått och alla intryck börjar landa känns det som att det kanske trots allt finns några guldkorn att vaska fram bland bilderna. Det trodde jag inte efter jag laddat in dom i datorn.

Kanske blir det även fler besök på den rykande ön?

Lavafält, Leirhnjúkur

Reykjadalir

Vattenridåer, Dettifoss

Reykjadalir

Jag avslutar det hela med en serie som jag tog vid Landmannalaugar en sen kväll:

Nu har det gått en tid sedan jag kom hem från min månadslånga fotoresa till Island och jag har hunnit få lite distans till upplevelserna. Det var en fantastisk resa på många sätt. Här följer en resumé.

De första två veckorna tillbringade jag själv i höglandet utmed den kända vandringsleden Laugavegur som sträcker sig mellan Landmannalaugur i norr till Þórsmörk (uttalas Thorsmörk) i söder. Planen var att starta i Landmannalaugur och ta mig nästan hela vägen ner till Þórsmörk för att sedan vända tillbaka och avsluta där jag började. Laugavegur tar inte mer än 3-4 dagar att vandra enkel väg, men som fotograf vill jag ha gott om tid och kunna tillbringa några dagar på samma ställe om jag finner något med potential. Och för att kunna vänta ut väder, något som skulle visa sig vara nödvändigt.

Tiden innan resan präglades av ryggproblem så det kändes extra skönt när jag i Landmannalaugur drog på mig ryggsäcken och vandrade iväg – utan problem! Första kvällen bjöds jag på ett fantastiskt ljus. En kort rekognosceringstur blev till en hel kvälls fotograferande. Jag började på eftermiddagen och var tillbaka i tältet strax innan midnatt. Trött och hungrig, men med en fantastisk känsla i kroppen. Att äntligen vara på plats på Island, något jag dröm om och längtat efter i flera år.

Ett par dagar av fint väder följde innan vädret slog om helt. Island visade sitt rätta jag. Det blev ostadigt, började blåsa och regna rejält vilket gjorde det omöjligt att fotografera. Det var bara att bida sin tid och vänta på bättre väder. Jag vandrade söderut ner till den fantastiska kanjonen Markarfljotsgjulfur och tillbringade ett par dagar där. Här lugnade sig vinden lite, framförallt på morgnarna så kameran kunde plockas fram igen. Sedan var det dags att vända upp norrut igen. Vinden började tillta och det blåste rejält i ytterligare några dagar.

 Regnbåge över Landmannalaugur – Första kvällen på resan.

Laugavegur bjuder på ett väldigt varierat landskap som i norr kännetecknas av färggranna rhyolitberg och längre söderut av ett ökenliknande landskap med gröna koniska berg. Så annorlunda mot allt jag tidigare sett. Det var ganska mycket folk längs med leden, främst sydeuropéer, men det räckte med att gå några hundra meter från leden så var man för sig själv.

Jag hade några dagar av lugnare väder innan det bar av tillbaka mot Reykjavik för att möta upp med Patrik och vår färdkamrat Peter. Efter två veckor med knappa matransoner för att pressa ned vikten på ryggsäcken var det inte helt fel att äta en lyxhamburgare med oxfilé, men jag längtade ut igen direkt.

Följande två veckor tog vi oss runt på Island med en hyrbil modell större. Vi besökte Landmannalaugur på nytt och utforskade mindre kända platser runt om kring, tog oss upp till norra Island och Kraflaområdet för att sedan avsluta nere vid sydkusten.

Dessa två veckor blev otroligt intensiva. Jag minns speciellt en dag på norra island då vi hade sovit i bilen två timmar och gått upp tidigt på morgonen för att fotografera ett vattenfall. Under kvällen samma dag så tänkte jag tillbaka på morgonen vid vattenfallet och försökte komma fram till hur många dagar sedan vi varit där. Det tog lång tid för mig att inse att det faktiskt var samma dag.

Sammanfattningsvis så är Island ett fantastiskt land för en landskapsfotograf. Många ställen är dock väldigt fotograferade och vi valde att ta oss till områden som är mindre kända. Det är lätt att åka till Island med en checklista och fotografera ikoner som Skogafoss och Geysir men då kommer man knappast hem med några egna bilder. Efter en månad på ön känns det bara som att jag har skrapat lite på ytan av vad som är möjligt fotografiskt. Island är ett extremt landskap som jag känner att jag vill utforska mer framöver.