Begreppet kreativt naturfoto återkommer titt som tätt i samtal med andra fotografer och i tidskrifter och texter på internet. Det är något jag reagerat på och på senare tid funderat en del kring. Allt som oftast nämns det i samband med bilder där man tagit en specifik teknik till hjälp för att skapa något. Ett vanligt exempel är att röra på kameran under exponeringen.
Basalt, Island, Juli 2011
Kreativ fotografering innebär för mig ett personligt sätt att se – en tolkning av motivet. Oavsett teknik. Problemet, som jag ser det, är att begreppet att vara kreativ och konstnärlig i naturfotografering mer eller mindre är synonymt med vissa tekniker som används för att skapa en effekt. Vilket innebär, om man vänder på det, att en skarp bild varken är kreativ eller konstnärlig. För mig hänger det inte på vilken teknik som används, utan på den omsorg, tanke och känsla med vilken bilden skapats.
Eftersom naturfotografering här i norden historiskt sett har en dokumentär stämpel på sig tror jag att det är lätt att man som fotograf tar till en specifik teknik för att undvika det rent dokumentära. Det är som om naturfotografer på något sätt vill efterlikna den målande konsten istället för att inse att fotografi kan stå på sina egna ben och vara en konstform i sig. Oavsett om bilden är skarp eller oskarp.
Vad har kreativt naturfoto för innebörd för dig?
Valley of Fire, Nevada
Allhelgonahelgen eller hallowen som det så modernt kallas närmar sig med stormsteg. Så också den årliga naturfotofestivalen i Vårgårda. Givetvis kommer vi att finnas på plats. I år är jag lite extra spänd på att komma dit. Dels för att förra året var första gången sedan -99 som jag missade festivalen. Jag satt som bekant i en öken lite för långt bort för att kunna komma. Men i år är också spännande för att jag för första gången ska stå på scen. Jag kommer att visa bilder och prata om ensliga landskap ur ett personligt perspektiv. Det ska bli riktigt roligt.
Festivalen har också bjudit in mig till att hålla seminarier i Lightroom och Photoshop under lördagen. Dessa kommer att äga rum i naturfotogalleriet NOAK och kräver föranmälning. Mer info hittar du här. Jag och Magnus kommer även att ha varsin bildutställning i Sporthallen.
Anmälan till festivalen är öppen sedan ett tag tillbaka så vill du få en stor dos inspiration, massa skratt och trevligt sällskap så tveka inte.
Är rätt övertygad att många redan anmält sig. Du kommer väl?
Eftersom att Magnus tidigare inlägg om Islandsresan var mer text än bilder tänker jag göra precis tvärtom. Mer bilder än text.
Att få vistas på Island och bara fotografera hade jag länge längtat efter. Med facit i hand var jag inte helt förberedd på hur det skulle bli. Framför allt var jag inte förberedd på hur dåligt väder dom kan ha på ön. Visst kan dåligt väder ge bra bilder, om det är rätt dåligt väder. Spöregn och kallt har aldrig varit en favorit för mig, men som väl är håller inte dåligt väder för evigt. Nä, det svängde till klarblått som över en natt. Suck!
Nu ska ni inte tro att vi bara hade regn och klarblått, vi hade några riktigt bra stunder. Den absolut bästa kvällen jag kan komma ihåg var vid lavafältet Leirhnjúkur på norra Island. En kväll som var helt magisk. Ett annat tillfälle som jag värdesätter högt även om det inte gav några riktiga kanon bilder var när jag ensam vandrade genom en dal i sällskap av en Större strandpipare och en Strömand. Detta är stunder som kommer att följa mig länge.
På flygbussen hem längtade jag direkt ut i naturen igen, inte nödvändigtvis tillbaka till Island men ut. Jag var såhär tätt inpå inte helt nöjd med vad jag hade sett och upplevt. Mina förhoppningar när vi åkte dit var skyhögt ställda. Det kändes som att dom inte infriades. Island ska ju vara så fantastiskt och jag det var otroligt fint men det grävde inte ett djupt hål i mitt hjärta. Kanske är det ett svårmodigt landskap som kräver mer tid att lära känna. Tiden får utvisa.
Nu när någon vecka har gått och alla intryck börjar landa känns det som att det kanske trots allt finns några guldkorn att vaska fram bland bilderna. Det trodde jag inte efter jag laddat in dom i datorn.
Kanske blir det även fler besök på den rykande ön?
Lavafält, Leirhnjúkur
Reykjadalir
Vattenridåer, Dettifoss
Reykjadalir
Jag avslutar det hela med en serie som jag tog vid Landmannalaugar en sen kväll:
Nu har det gått en tid sedan jag kom hem från min månadslånga fotoresa till Island och jag har hunnit få lite distans till upplevelserna. Det var en fantastisk resa på många sätt. Här följer en resumé.
De första två veckorna tillbringade jag själv i höglandet utmed den kända vandringsleden Laugavegur som sträcker sig mellan Landmannalaugur i norr till Þórsmörk (uttalas Thorsmörk) i söder. Planen var att starta i Landmannalaugur och ta mig nästan hela vägen ner till Þórsmörk för att sedan vända tillbaka och avsluta där jag började. Laugavegur tar inte mer än 3-4 dagar att vandra enkel väg, men som fotograf vill jag ha gott om tid och kunna tillbringa några dagar på samma ställe om jag finner något med potential. Och för att kunna vänta ut väder, något som skulle visa sig vara nödvändigt.
Tiden innan resan präglades av ryggproblem så det kändes extra skönt när jag i Landmannalaugur drog på mig ryggsäcken och vandrade iväg – utan problem! Första kvällen bjöds jag på ett fantastiskt ljus. En kort rekognosceringstur blev till en hel kvälls fotograferande. Jag började på eftermiddagen och var tillbaka i tältet strax innan midnatt. Trött och hungrig, men med en fantastisk känsla i kroppen. Att äntligen vara på plats på Island, något jag dröm om och längtat efter i flera år.
Ett par dagar av fint väder följde innan vädret slog om helt. Island visade sitt rätta jag. Det blev ostadigt, började blåsa och regna rejält vilket gjorde det omöjligt att fotografera. Det var bara att bida sin tid och vänta på bättre väder. Jag vandrade söderut ner till den fantastiska kanjonen Markarfljotsgjulfur och tillbringade ett par dagar där. Här lugnade sig vinden lite, framförallt på morgnarna så kameran kunde plockas fram igen. Sedan var det dags att vända upp norrut igen. Vinden började tillta och det blåste rejält i ytterligare några dagar.
Regnbåge över Landmannalaugur – Första kvällen på resan.
Laugavegur bjuder på ett väldigt varierat landskap som i norr kännetecknas av färggranna rhyolitberg och längre söderut av ett ökenliknande landskap med gröna koniska berg. Så annorlunda mot allt jag tidigare sett. Det var ganska mycket folk längs med leden, främst sydeuropéer, men det räckte med att gå några hundra meter från leden så var man för sig själv.
Jag hade några dagar av lugnare väder innan det bar av tillbaka mot Reykjavik för att möta upp med Patrik och vår färdkamrat Peter. Efter två veckor med knappa matransoner för att pressa ned vikten på ryggsäcken var det inte helt fel att äta en lyxhamburgare med oxfilé, men jag längtade ut igen direkt.
Följande två veckor tog vi oss runt på Island med en hyrbil modell större. Vi besökte Landmannalaugur på nytt och utforskade mindre kända platser runt om kring, tog oss upp till norra Island och Kraflaområdet för att sedan avsluta nere vid sydkusten.
Dessa två veckor blev otroligt intensiva. Jag minns speciellt en dag på norra island då vi hade sovit i bilen två timmar och gått upp tidigt på morgonen för att fotografera ett vattenfall. Under kvällen samma dag så tänkte jag tillbaka på morgonen vid vattenfallet och försökte komma fram till hur många dagar sedan vi varit där. Det tog lång tid för mig att inse att det faktiskt var samma dag.
Sammanfattningsvis så är Island ett fantastiskt land för en landskapsfotograf. Många ställen är dock väldigt fotograferade och vi valde att ta oss till områden som är mindre kända. Det är lätt att åka till Island med en checklista och fotografera ikoner som Skogafoss och Geysir men då kommer man knappast hem med några egna bilder. Efter en månad på ön känns det bara som att jag har skrapat lite på ytan av vad som är möjligt fotografiskt. Island är ett extremt landskap som jag känner att jag vill utforska mer framöver.
Måndag 16 maj bjuder vi in till träff på Fotografiska i Stockholm. Jag och Patrik kommer att finnas på plats och förhoppningsvis vill du göra oss sällskap.
Vi träffas på Fotografiska kl 18 där vi tillsammans går runt och kikar på Edward Burtynskys utställning Oil. Därefter äter vi en god bit mat på Blå Dörren där vi bokat bord. Du står själv för inträde och middag. Antalet platser är begränsade.
Edward Burtynsky är en kanadensisk fotograf som efter att ha fotograferat klassiska landskap fick upp ögonen för de landskap som människan förändrat. Detta presenterade han i sitt projekt Manufactured Landscapes. I Oil har han riktat sin storformatskamera mot oljeindustrin och dess konsekvenser.
Vill du följa med på denna träff så maila info@creativeadventures.se!