Vinterlandskap, Jotunheimen, Norge - Patrik Larsson

I föregående bakom bilden skrev jag om min lite komplicerade relation till skog och träd. Denna gången handlar relationen om vinter. Inte lika invecklad som till träd. Jag gillar helt enkelt inte snö, vinter och kyla. Men bara för att ställa till det lite för mig så gör naturen något med landskapet om vintern. Allt som kan uppfattas som rörigt blir täck av snö. Vilket gör att lanskapet blir så fantastiskt enkelt. Men samtidigt ofta kallt.

Kyla är en fiende som måste övermannas för mig som fotograf. En kamera fungerar rätt ok i kyla. Men inte jag som fotograf. Jag är helt enkelt inte gjord för kyla. Vilket går att åtgärda med galet mycket kläder och en skön dunjacka. Bilden är från Jotunheimen i September. Fotograferad samma dag som trädet. Vilka skillnader i bilder! På samma dag.

Bilden på trädet tog jag precis i den dåvarande snögränsen. Anledningen till att den blev tagen alls var för att vi helt enkelt inte kom upp på fjället. Bilen ville inte upp lika mycket som vi ville. Inte ens med dom ny pålagda vinterdäcken. När vi såg en fyrhjulsdriven pickup i diket kände vi att det dags att vända nedåt igen. Det var då jag gjorde bilden på trädet.

Visst var det en besvikelse att inte komma upp på fjället. Men efter ett tag såg vi att plogbilen kört upp vägen och att det började klarna upp. Fort in i bilden och upp mot högre höjder igen. När vi närmade oss toppen på väg 55 mellan Krossbu och Songefjells hyttan utstöttes läten som jag bara hört från fotografer och fågelskådare. Det är något speciellt med dessa människor som blir så upphetsade av vad naturen har att visa.

Vilket otroligt landskap! Helt vit och nyfallen snö. Vinden hade blåst runt snön som bildat vallar och små drivor. Vissa stenar var fortfarande blottlagda vilket gav en fin kontrast till den vita snön.

Detta var det vintrigaste landskapet jag fotograferat på mycket länge. Solen höll på att gå ner. Ljuset hann förändras mellan varje bild. I detta ögonblick hände något med min vinter, snö och kyla fobi. Jag kände inte längre kylan, jag hade inga problem med snö och jag gillade vinter. Det enda jag koncentrerade mig på var att skapa bilder. Allt annat var sekundärt.  Att det sedan var fruktansvärt kallt i tältet när vi vaknade morgonen efter vilket tog ner mig på jorden igen är en annan historia.

Du måste registrera dig för att lämna en kommentar!

Thorsten 2009-12-16 11:57:21 Fin bild Patrik... och tack hjälpen senast ! Mvh Thorsten

Powered by !JoomlaComment 4.0 beta2