Geir har utnyttjat något som jag tycker att man ser alltför sällan i fotografiska bilder. Att ställa kameran öppen under en mycket lång tid gör att molnen hinner röra sig och bilda linjer i himlen. Det blir en otrolig fart i bilden. 

Förgrunden tycker jag känns bra men med lite pjattning och efterbelysning skulle den kunna bli bättre. Jag skulle ljusa upp bilden lite runt hällkaret och mörka lite i hörnen för att få en tydligare fokusering på vad jag tycker är viktigt. Snäckorna och den gula laven. Det farliga med att ha en ljus yta så nära kanten som nu är att man som betraktare lätt faller ut ur bilden.

Gillar också vattenspegeln mitt i bilden den har en mycket härlig ton av himlen. Bra också att Geir har lämnat lite utrymme runt stenarna till vänster i bildkanten det gör kompositionen genomtänkt.

Om jag ska vara petig så tycker jag att himmel och förgrund inte riktigt passar ihop. Jag har nämnt detta flera gånger innan här i bildkritiken. Som jag ser det så har himlen mycket drag och dynamik men förgrunden är väldigt lugn och harmonisk. Detta gör att bildens delar inte riktigt gifter sig med varandra. Lite mer dominanta diagonal linjer i förgrunden skulle jag själv försökt hitta eller att korta slutartiden så att molnen inte hinner röra sig fullt lika mycket.

Detta kan tala emot det jag skrev i början men jag tycker fortfarande att vi som fotografer allt för sällan använder långa slutartider i kombination med naturens egen rörelse. Man måste inte snurra och skaka kameran för att skapa rörelse.

Dessutom är detta något som gör fotografier unika. Vi kan göra en bild av en längre tidssekvens.

Vad tycker du om bilden? Kommentera gärna!