Magnus Lindbom:
Ett effektivt utnyttjande av vidvinkeln. Ann-Sofie har gått riktigt nära här och använt en kort brännvidd vilket skapar en känsla av djup och närvaro i bilden. Ett klassiskt råd som porträttfotografer brukar ge är att gå så nära du vågar och sedan gå ännu närmre. Detta gäller även oss naturfotografer. Att gå nära och lågt med ett vidvinkel objektiv kan i många fall skapa intressanta bilder, vilket denna bild är ett tydligt exempel på.

Jag gillar hur färgerna spelar mot varandra och skapar liv i bilden. Vanligtvis brukar jag tycka att intimare utsnitt av denna typ gör sig bättre i det mjuka ljuset under en molnig dag men då hade vi mist samspelet mellan de varma klipporna och den blåa himlen som speglas i hällkaret. 

Ann-Sofie har komponerat bilden så att det skapas en stark rörelse längs den tydliga diagonalen som troligtvis skulle bli överväldigande om inte stenen längst bort hade funnits där. Den hjälper till att bromsa upp rörelsen och gör att jag stannar kvar i bilden. Även den mörka himlen fungerar som en broms. Hade den varit ljusare hade rörelsen troligtvis tagit överhand. Eftersom himlen är en sådan liten del av bilden saknar jag inte moln som annars brukar vara landskapsfotografens bästa vän då de hjälper till att skapa djup.

Mitt enda förslaget till förbättring är att ge lite mer utrymme till höger om hällkaret. Det skulle lugna ner bilden till en behaglig nivå. Som det är nu så känns den kanske lite för spännande för mig. Vad tycker du?

Patrik Larsson: 
Bilden bygger mycket på mjukhet. Både de korta skärpedjupet och färgen gör bilden mjuk.

Magnus Lindbom:
En vacker bild som handlar om de små detaljerna. Jag får en stark känsla av tid när jag ser på bilden. Ett ögonblick som bokstavligt talat frusit. 

Jag gillar hur Therese har valt att komponera bilden. Placeringen av fjärilen skapar lite spänning eftersom den är placerad ut mot bildkanten. Att Therese har kapat ena vingen gör att bilden känns mer intim. Ett kort skärpedjup hjälper till att förenkla bilden.

Luftbubblorna i isen och vattendropparna på fjärilens vingar är små element som gör en stor skillnad. De skapar en komplexitet i bilden och gör att den håller mig som betraktare intresserad längre. 

De runda hörnen som jag antar är en del av Therese bildbehandling tycker jag tillför mycket. Dels så hjälper de till att hålla kvar blicken i bilden men framförallt så repeterar de vingarnas former vilket gör att bilden känns harmonisk och hel. 

Sepia-tonen fungerar väldigt väl med bildens innehåll och stämning och ger bilden en tidlös känsla. En inspirerande bild! 

Vi tackar Therese för bidraget till Creative Adventures bildkritik. Glöm inte bort att ni får skicka in bilder flera gånger och för er som inte skickat in några tidigare är det hög tid att göra det nu.

90mm (35mm format) f2,8 1/160 sek, iso 100 

Magnus Lindbom:
Agnetha har väldigt effektivt utnyttjat linjer för att leda in betraktaren i bilden. Alla linjer pekar mot kyrktornet och blicken söker sig därför dit väldigt snabbt för att sedan utforska övriga bildelement. De diagonala linjerna skapar en känsla av djup i bilden.

Jag tycker dock att kyrktornet känns lite litet i förhållande till övriga delar och mitt första förslag till förbättring blir därför att beskära bort en del av himlen och göra bilden med kvadratisk (ett 4x5 format). Kyrktornet får ta en större roll i bilden efter beskärningen samtidigt som jag inte fastnar uppe i himlen med blicken som jag gjorde innan beskärningen.

Jag upplever att bilden har ett gulstick vilket hindrar färgerna från att komma fram och separera från varandra och därmed kunna spela varma och kalla färger mot varandra vilket ger en extra djupkänsla. Jag skulle därför vilja neutralisera bilden en aning genom en vitbalansjustering. 

Som det är nu finns det ingen tydlig vitpunkt och bilden känns därför lite kontrastlös. Något som vi enkelt kan justera i Photoshop genom en nivå-justering (Levels) och en liten kontrasthöjning med hjälp av kurvor (Curves). I Lightroom finns det naturligtvis möjlighet att göra motsvarande justeringar med Exposure- och Brightness-reglagen. 

Se mitt förslag i denna forum-tråd.

14mm (35mm format) f8, 1/160 sek, iso 400

Patrik Larsson: 
Vilken härlig användning av olika ljuskällor, både naturligt och artificiellt ljus.

Jag ser huset som huvudmotivet i bilden. Blicken söker sig till de varma ljuset i fönstret. Man känner hur varmt och mysigt dom har det där inne speciellt när resten av bilden går i kalla toner. Kontrasten mellan det varma och kalla ger ett färgdjup till bilden.

Bilden är tagen sent på kvällen men man ser ändå att det finns en riktning på ljuset. Ena väggen på huset är i skugga och andra är ”belyst” det är helt klart värt att fotografera även om det ser ut att inte finnas något ljus. Det är en sak som är bra med en kamera, om den bara står öppen kommer den att ta in ljus även om det tar lång tid.

Himlen ramar in bilden på ett fint sätt genom att vara mörk  längs kanterna och ljusare och varmare mot mitten. Nästan halva bilden består av förgrund vilket jag tycker gör bilden lugn och harmonisk. Spänning och dynamik tycker jag inte behövs i ett motiv som detta.

De gula blommorna i förgrunden gör mycket för bilden. Utan dem hade det bara varit en stor grön massa utan innehåll.

Jag skulle gärna se en liten sänkning av mättnaden. Visst är färgerna fina men de känns lite för mättade. Det är väldigt lätt att det blir så. Man sitter framför datorn och drar lite i många spakar och ”glömmer” hur bilden ser ut från start. Generellt tycker jag att det är trevligare med bilder som har mer subtila färger än de som är jätte klatschiga.

Magnus Lindbom:
En bild som verkligen ger en känsla av svensk kust. Titus har lyckats blanda det naturliga ljuset med ljuset i stugan genom att vänta med exponeringen tills dess att ljuset är tillräckligt mjukt för att låta ljuset i stugan komma fram. Att ljuset inne i stugan går i samma nyans som ljuset i horisonten stärker bilden.

Jag skulle kunna tänka mig en beskärning där vi beskär bort lite mindre än hälften av gräset i förgrunden till ett panorama och på så sätt gör stugan mer framträdande i bilden vilket jag tycker den förtjänar. Det blir en variant som jag tycker bättre om eftersom min blick lättare tar sig runt i bilden. Vad tycker du?

Om man redan i fält tänker panorama kan det vara värt att göra flera exponeringar och sedan slå ihop dem i Photoshop. I det här fallet hade 4 vertikala bilder med 30% överlapp gett Titus en fil med betydligt högre upplösning. Det är speciellt viktigt om man vill kunna skriva ut stort. 

En fin bild med genomtänkt komposition och ett intressant samspel mellan naturligt och artificiellt ljus. 

Vi tackar Titus för bidraget till Creative Adventures bildkritik. Vi tar ett litet uppehåll över julafton och är tillbaka på fredag med en ny intressant bildkritik.

40mm (60mm på 35mm format) f11, 30 sek, iso 100