Det är lätt att att en bild med en så stor avgränsad yta som vattenpoolen blir statisk. Speciellt när konturerna är relativt kantiga. I det här fallet så har Anders genom att välja rätt ögonblick lyckats fylla den här ytan med intressant innehåll och därmed löst problemet. Dels är speglingen helt underbar, de två rosa strecken som är moln som speglas hjälper till att bryta upp ytan med sina diagonala linjer. Den andra (från kameran sett) av dem hjälper till att rama in stenen som sticker upp och är ett av de starkaste blickfång i bilden. Den repeterar även stenens form vilket knyter samman bilden. 

Stenarna som tittar fram under vattenytan skapar djup och ytterligare intresse i bildytan. 

Anders nämnde att han var lite osäker på om kompositionen känns obalanserad och högertung. Jag tycker personligen att så inte är fallet. Klippornas linjer i högerkant bildar trianglar som pekar in i bilden vilket skapar en rörelse åt vänster, mot stenen som sticker upp ut vattnet, som motverkar att bilden känns högertung.

Möjligtvis skulle jag vilja ta fram de två molnstrimmorna i speglingen och stenarna under vattnet en aning så att de blir tydligare element i bilden. Jag funderar också varför Anders valt att använda en så pass liten bländare som f/20 då f/11 hade räckt gott för skärpedjupet och gett en bättre skärpa överlag då f/20 ger en hel del diffraktion. Skillnaden är omöjlig att se på en liten webversion men i utskrift blir den slående. 

Patrik Larsson:
Landsort, denna fantastiska ö! När jag går på båten vid Ankarudden infinner sig ett lugn i kroppen. Denna bilden förmedlar just det lugnet.

Varifrån kommer då lugnet? Som jag ser det har det mycket att göra med den stora tomma ytan i framkanten. Det finns inget liv i den ytan. Men den känns ändå inte tråkig för att himlen speglar sig fint i vattnet.

Placeringen av horisonten vid övre tredjedels-linjen gör också att bilden får ett harmoniskt och lungt uttryck. Det finns inget i bilden som stör detta. När hela bilden utstrålar samma känsla är det mycket lyckat.

Gillar att klippan inte bryter av horisonten. Det är en stor frihets känsla att ha med en obruten horisont. Den lilla stenen i mitten känns väldigt viktig utan den känns bilden lite för enkel och sakna djupet. Jag skulle gärna se lite bättre ner genom vattnet på vänstersidan. Som det är nu är den lite högertung.

Skulle också gärna vilja justera färgerna lite om känns lite för lila för att kännas naturliga. Jag vill gärna ha kvar lite naturlig färg. Det får gärna vara mättade färger men jag tycker inte om när det blir för mycket. Tyvärr har dagens bildbehandlingsprogram gjort det väldigt lätt att dra på för mycket.

De gröna buskarna kontrasterar på ett intressant sätt mot det döda trädet.

Mitt förslag till förbättring handlar om hörnen och kanterna i bilden. I det nedre högra hörnet sticker det in en gren som bryter mot de övriga idéerna i bilden, jag skulle gärna se att bilden komponerades utan den grenen. Det är ett klassiskt tips som man ofta hör, att hålla hörnen enkla.

Grottan längst till vänster skapar en vacker c-form som tyvärr tangerar bildkanten. Jag skulle gärna se att det fanns aningens mer utrymme ovanför, det skulle göra bilden mer harmonisk. Att hålla koll på hörn och kanter är en liten detalj som gör en stor skillnad för slutresultatet.