Magnus Lindbom:
I den här bilden är det flera saker som tillsammans skapar intresse. Det dova ljuset som nästan känns elektriskt passar väl ihop med huvudmotivet, den döda tallen och dess spretiga former. Molnens former, som repeterar tallens, gör att det bildas en återkoppling mellan förgrund och bakgrund i bilden vilket är ett mycket effektivt sätt att skapa intresse i en bild och det där lilla extra som ibland kan vara svårt att sätta fingret på. Även om vi inte ser återkopplingen så tolkas den i vårt undermedvetna.  

Snön som ligger på tallens grenar gör att den verkligen separerar från himlen och bilden vinner mycket på detta. Vi pratar mycket om ljus och komposition här i bildkritiken, men något som man också bör tänka på är så här under vintern är just förhållandena. Snö, is och frost förändrar ett motiv helt och hållet och är man observant på detta så som Tommy har varit här så finns det möjlighet att skapa väldigt intressanta bilder. 

Jag tror att Tommy har använt ett polarisationsfilter eftersom himlen är djupblå och mörkare mot mitten av bilden. Jag tycker överlag att det stärker bildens budskap men skulle vilja jämna ut det så att hela himlen blev jämnt mörk. Jag skulle göra det genom att dels lätta upp mitten lite och dels mörka hörnen lite, då blir himlen aningens ljusare överlag och lite mer naturlig.

En fin bild som inspirerar mig.

Patrik Larsson:
Bilden har titeln myrtallen. Det visar tydligt vad det var Tommy såg i bilden när han tog den. Och visst är tallen huvudmotivet. Den ligger fint placerad nästan i vänstra tredjedelen så att ögat inte kan missa att se den. När man väljer var huvudmotiven ska hamna så är det inte alltid så lätt som att bara sätta den där man vill ha den. Det brukar ju finnas andra delar i bilden som också måste passas in någonstans. I Tommys fall så finns det ytterligare en tall som jag tycker är viktig. Den som ligger långt ut till höger. Den skapar en motvikt till den stora tallen och gör att huvudmotivet passas in i ett landskap snarare än att stå för sig själv.

På himlen ser man ett mörkblått område mellan tallarna i överkanten. Jag tycker att det ser ut som att det är använt polfilter på kameran. Polfilter används ofta för att göra himlen mörkare men vid kortare brännvidder blir det ofta lite suspekt resultat. Se Magnus artikel om filter för mer info. 

Jag hade i bildbehandlingen jobbat med himlen så att det bli lite ljusare på mitten då slipper man den mörka klumpen och att ögat driver mot mitten inte mot kanten som jag känner att det är nu. Det skulle nog också göra att dom fint subtila färgerna i himlen kommer fram bättre. Jag tänker framför allt på de röda.

Jag brukar tycka att kanterna i en bild ofta skiljer en riktigt bra bild från en bra bild. I denna bilden har Tommy gjort precis det jag gillar. Sett till att hålla kanterna rena. Inga störande objekt in i bilden. Framför allt framkanten är fin då den skapar ett lugn som återkommer i himlen.

Med lite mer bildbehandling blir detta en riktigt bra bild!

Vi tackar Tommy för bidraget till Creative Adventures bildkritik.

Patrik Larsson:
Svartvitt brukar ofta vara synonymt med enkelt och grafiskt. Det är så jag personligen gillar att se svartvita bilder. Och det är ofta så bilderna känns när man inte längre har några färger att direkt läsa ut ur bilden. 

Att få en så enkel bild som denna att leva kan vara svårt. Men jag tycker att Manuel har lyckats ganska bra. Vattnet spelar en stor roll i detta. Hade de varit helt spegelblankt skulle det med största sannolikhet kännas dött och tråkigt. Nu gillar jag vattenytan otroligt mycket. Ser nästan ut som att vattnet har frusit till is. Linjerna i vattnet sträcker sig också från och runt gräset vilket gör att det ramar in och jobbar md huvudmotivet i bilden, som man nog får säga att gräset är.

Just gräset har fina linjer som sprider sig åt flera riktningar och ger rörelse och riktning till bilden. Gillar att det är nästan svart. Kanske skulle man kunna göra de ännu mörkare för att få stråna att lyfta lite mer från bakgrunden. Det skulle också leda till att bilden inte känns grå. Nu tycker jag att den är lite på gränsen till att vara för grå och bli dassig.

Skulle man skriva ut den skulle den nog kännas allt för grå. Att få ut något på papper är en helt annan sak än att se på en skärm. Egentligen skulle jag vilja ha alla bilder på papper men det är ju inte riktigt hållbart tyvärr.

Om den ska göras med mer kontrast eller inte är ju svårt att säga. För det vi som fotografer gör är att förmedlar en känsla och en kontrast förändring kan ju påtagligt förändra känslan i en bild och där med förändra det som Manuel vill kommunicera med sin bild.

För att bilden skulle bli riktigt topp för mig skulle jag gärna se något som gör att bilden blir mer än en yta. Kanske en grästuva till eller något annat som ger djup och något mer att se på. Den talar inte så djupt till mig som jag skulle önska.

Magnus Lindbom:
Man kan definiera en bilds ytor med hjälp av termerna positiv och negativ. En positiv yta är en yta där det händer något och som drar till sig blicken medan en negativ yta är tom på information, exempelvis en klarblå himmel. 

I den här bilden är det slående hur Manuel har lyckats skapa en positiv yta av vattnet som annars skulle varit en negativ yta med hjälp av de små skiftningarna i vattnet och ljuset som skapar en övertoning från ljust till mörkt i bilden. Hade det varit helt spegelblankt och utan övertoningen hade vattnet blivit en negativ yta och jag tror att jag hade upplevt bilden som aningen för enkel. Som det är nu så känns den både enkel och komplex på samma gång, en balans som är svår att få till.

Jag gillar hur Manuel har placerat huvudmotivet centralt vertikalt sett för att dra nytta av speglingen och ut mot vänsterkanten för att skapa lite spänning i bilden och balansera mot bildens ljusare hörn.

Svartvitt känns helt rätt i det här fallet. Det hjälper till att abstrahera bilden och sätter fokus på de vackra linjerna i både gräset och vattnet. 

Jag skulle nog vilja lägga på lite mer kontrast och gärna i form utav en selektiv justering som bara påverkar bildens mitt. En justering som gör att bilden får en lite mer påtaglig känsla av djup. Att jobba med små selektiva justeringar är ett sätt att lyfta fram det som du vill förmedla som fotograf. 

Vi tackar Manuel för bidraget till Creative Adventures bildkritik.

Magnus Lindbom:
Ett vackert vintersceneri som verkligen fångar den där vinterkänslan med en lågt stående sol. 

Trots att det är mycket som sticker in i bildens kanter upplever jag inte kompositionen som spretig (med undantag för grenarna som sticker in uppe till vänster och höger). De övriga linjerna pekar tillbaka in i bilden igen. Jag gillar hur Oliver har komponerat vattendraget och han drar verkligen nytta av dess avsmalnande form.

En tillsynes klarblå himlen kastar ett blått ljus i nästan hela bilden förutom där solens strålar träffar bergsluttningen och det varma ljuset där kontrasterar mot det kalla i förgrunden. Jag skulle vilja värma upp detta parti lite och öka mättnaden en aning för att göra färgskillnaden tydligare. Med denna förändring tar jag hjälp av hur vi upplever färger, varma kommer närmare och kalla drar sig tillbaka, för att skapa djup i bilden.

Jag skulle även vilja mörka ner himlen till höger där den är väldigt ljus och min blick lätt fastnar. Med det partiet mörkare kommer övriga bildelement fram bättre i bilden. Det hade varit att föredra att mörka ner detta redan ute i fält med ett avtonat gråfilter med mjuk övergång.

Även den lilla trädgrenen uppe till höger får ge vika i illustrerande syfte.

Att döma av exif-datan har Oliver fotograferat handhållet. Med kameran på stativ, lägre iso och mindre bländare hade slutartiden blivit längre vilket jag tror skulle hjälpa bilden eftersom kontrasterna i vattnet skulle bli mjukare.

Det är svårt att göra dessa förändringar på ett snyggt sätt i en lågupplöst jpg-fil men jag hoppas att ni ser vad jag menar.

Klicka på tumnageln nedan för att se mitt förslag till förbättring.
Vad tycker du, blir det bättre? Kommentera gärna!

Patrik Larsson:
Vilket underbart vinterlandskap.
Jag gillar verkligen ån som pekar mot berget. Det blir en perfekt pil i rätt riktning. Bildens nedre del är uppbyggd av tre nästan lika trianglar. Detta gör den symmetrisk vilket jag gillar. När det är så symmetriskt kan det gränsa till det tråkiga men ljuset gör att det inte blir tråkigt.

Ljuset i bilden tycker jag passar bra ihop med motivet. Det blå ljuset gör att bilden ser ännu kallare ut än vad den är.  Vi brukar prata mycket om riktningar på ljuset men missar ofta ljusets kvalitet. Här är ett bra exempel på ljus med hög kvalitet.

Solen lyser mycket fin på berget, det tror jag är vad som fångade Olivers uppmärksamhet och gjorde att han fångade denna bild.  Jag tycker att man skulle kunna förstärka det ytterligare genom att jobba selektivt med ljuset och mättnaden i just det lilla området. För att få det att lysa mer och på så sätt bli en viktigare del i bilden.

Som ett led i det skulle jag också jobba lite med att mörka ned den allra ljusaste delen av himlen. Det skulle också fokusera blicken mer mot berget och mer mot mitten. Tycker att den ljusa delen av himlen ligger väl när kanten för att kännas harmonisk. För just harmoni är intrycket jag för av bilden.

Jag skulle också kunna tänka mig att lägga på lite vinjettering för att ännu mer fokusera mot mitten. Speciellt i en bild som denna skulle det kunna fungera bra. Man skulle dämpa det röriga i kanterna och istället jobbar fram det rena enkla i mitten. 

För  jag tycker att bilden brister i höger och vänsterkanten. Det sticker in grenar både till höger och vänster som stör min blick. Det kan vara svårt att se i sökaren så ett tips är att kolla i sökaren (som ofta visar ca 95% av bilden) var kanterna finns och sedan titta över kameran för att se om det finns något som kan komma att synas i bilden.

Vi tackar Oliver för bidraget till Creative Adventures bildkritik.

Magnus Lindbom:
Jag gillar hur Sune har komponerat den här bilden. Framförallt hur granarna närmast kameran separerar mot vattnet. Sune har valt att låta trädtopparna komma så pass nära speglingen av träden på andra sidan sjön att det känns spännande men fortfarande harmoniskt. Granarna bildar trianglar som skapar en rörelse uppåt i bilden.

Jag gillar också himlen och hur den spelar mot bildens övriga element. Speciellt det övre vänstra hörnet repeterar många av de välvda formerna i träden och speglingen. Regnmolnen skapar kontraster i vad som annars skulle bli en rätt så kontrastlös bild. Spännande.

Det som jag känner skulle kunna förbättras är två saker; dels förgrunden och dels hur bilden är efterbehandlad. I förgrunden så saknar jag något av visuellt intresse som kopplar den till de övriga delar i bilden. Jag finner inte samma renhet och harmoni i linjerna i den som i resten av bilden. 

Vad gäller bildbehandligen så har Sune lättat upp skuggorna väldigt mycket vilket ger en HDR-look som ser onaturlig ut. Kraftigt upplättade skuggor ger också minskad kontrast och mindre djupkänsla. 

Sune har skärpt bilden lite för hårt. Att tänka på i bilder med himmel och vatten är att det är inte alltid man vill skärpa de områdena. Det finns funktioner både i Lightroom och i Photoshop för att komma tillrätta med detta. Patrik visar hur man åstadkommer detta i Lightroom i sin video om skärpa.

Bortsett från de tekniska detaljerna så gillar jag bilden mycket.

 

Patrik Larsson:
Vyer över skog är något som få försöker sig på, Sune har gjort de och med ett gott resultat. Himlen är de som gör bilden för mig. Alla lager av moln som försvinner bort mot horisonten gör att bilden har en bra känsla av djup. Det förstärks också av att träden är mindre ju längre bort dom står. En av de enklaste sätten för hjärnan att finna djup är på storleksskillnader.

Gillar också att Sune valt en vy där skogen är lite uppsplittrad av åkrar i andra gröna färger det gör att man slipper se skogen som en stor grön kompakt massa. Dessutom passar den bättre ihop med himlen som också är splittrad i sina toner.

Jag skulle gärna sett en enklare förgrund utan pinnar och vattenpölar för att mer ge uppmärksamhet till skogen och himlen. Som det är nu stör jag mig lite på vattenpölarna.

Mittpartiet tycker jag är mycket lyckat. Inget träd går upp i den trädraden som speglas i vattnet och förstör den fina linje som skapas. För att undvika det behöver man ofta höja eller sänka stativet. Det underlättar också om man tar kameran bort från stativet när man söker efter kompositioner. För mer om stativ se Magnus senaste artikel om stativ.

Det enda förutom förgrunden jag skulle vilja ändra på är efterbearbetningen. Jag tror att kontrasten och skärpan är skruvade för mycket. Det gör att detaljerna i bilden försvinner och att granarna ser onaturliga ut. Det kan vara så att Sune gjort det för att få en effekt men jag har lite svårt för effekter i naturen. Personligen tycker jag att naturens effekter är nog. Vad tycker du? Effekter eller inte?

Ett tips som jag skrivit om tidigare är att, när man har gjort färdig sin bild kan det vara bra att gå tillbaka några steg för att se om det sista verkligen är det bästa eftersom man tenderar att bli lite blind för förändringarna när man sitter och jobbar. 

Tips på hur man gör detta kommer i en videoguide inom någon vecka.

Vi tackar Sune för bidraget till Creative Adventures bildkritik.