Att fotografera handlar om att se och använda ljuset för att skapa bilder.
Det har Tomas verkligen gjort i sin bild.
Det som direkt slår mig är det fantastiska ljuset på himlen, ett otroligt fint ljusspel som ger wow känslan till bilden.
Men när man tittar närmare så ser man hur fint ljuset skulpterat fram exempelvis stenarna och skogen i bakgrunden. Detta mer subtila ljus tycker jag ofta är lite intressantare och gör att bilden lever längre. En wow känsla kan avta ganska fort och då gäller det att det finns något mer att fästa ögat på i bilden.

Med en så lång slutartid som 25 sek förstår man att det måste varit ganska mörkt vid fototillfället. Det har antagligen gjort att det var svårt att se hur ljuset faller över landskapet.
Vid ett sådant tillfälle är kameran helt överlägsen våra ögon då vi kan ställa slutaren öppen och registrera det ljuset som finns över en lång tid. Och faktiskt kunna visa ljuset så som vi aldrig kan se det.

En detalj i bilden som jag tycker är otroligt viktig är att stenarna är våta. Det gör att himlens  färg reflekteras ner och fastnar i fukten. Vilket ger stenarna en tredimensionell känsla.

Att himlen tonar från blålila till rosa och sedan tillbaka till blått gör att det finns ett färgdjup i en yta som annars skulle kunna bli lite platt.

Det jag skulle vilja förändra i denna bilden är främst förgrunden. Den känns lite spretig med i bilden små stenar utspridda över en stor yta. Jag skulle hellre se att fotografen gått närmare stenarna i högerkanten och försökt skapat en förgrund av dessa.
Om man går närmare skulle stenarna bli större och på så sätt bygga en stabilare grund till bilden.
Eftersom den i övrigt utstrålar så mycket harmoni skulle det vara fint att få in den även i förgrunden för att få hela bilden att jobba mot ett mål. Stabiliteten skulle vara ett stort steg mot detta.

Stort tack till Tomas för att vi fått använda hans bild.
Kommentera gärna bilden nedan!

25 mm, f 18, 25 sek

Anders har skickat in en klassik kustbild. Men det finns delar i den som gör den mindre klassisk. Precis som föregående bilden jag kommenterade är denna också gjord med extremt lång slutartid, nästan en minut.

Det gör att vågorna har försvunnit och blivit till en vitaktig yta och att molnen har hunnit röra sig lite, dock inte alls lika mycket som i Geirs bild. Jämför gärna och känn hur mycket det skiljer i fart i de olika bilderna. Detta beror delvis på molnen men också på bildens format. (Mer om det i min artikel om bildformat som ni hittar här.)

I Anders bild gillar jag speciellt förgrunden. Den ramar in bilden på ett fint sätt och gör den lugn och trygg att titta på. Jag hade nog lättat upp förgrunden lite mer. Då skulle texturen i klippan och de fina lavarna i högerkanten också komma i mer i bilden. 

Kanske skulle bilden också behöva värmas upp lite med vitbalansen. Inte mycket för den är ju tagen sent på kvällen så det ska vara mycket blått i bilden men jag tycker att det kunde bli lite mer värme. Det skulle avhjälpa lite av cyansticket i bilden.

Det är väldigt tydligt att Anders har använt ett avtonat gråfilter i bilden. Inget fel med det, men jag brukar eftersträva att det inte ska syna riktigt så tydligt. Berget och träden blir nästan svarta liksom himlen på högersidan som blir väldigt mörk. Lite mer balans mellan ljus och mörker skulle göra att hela bilden blir viktigt. Nu är det mest förgrunden som är intressant. Det är till och med så att himlen egentligen inte alls behövs. Jag brukar ställa mig frågan om den tillför något. Inte? Då kan man lika gärna ta bort den.

Men en eloge till Anders att han har valt att stanna ute så länge att han fått denna bilden. Många hade gett upp långt tidigare. Jag har haft förmånen att träffa Anders på en kurs så jag vet att det är nästan omöjligt att slita honom från motiven. Vilket är en otroligt bra egenskap!

10mm (16mm i 35mm format) f 14, 53 sek, iso 100

Geir har utnyttjat något som jag tycker att man ser alltför sällan i fotografiska bilder. Att ställa kameran öppen under en mycket lång tid gör att molnen hinner röra sig och bilda linjer i himlen. Det blir en otrolig fart i bilden. 

Förgrunden tycker jag känns bra men med lite pjattning och efterbelysning skulle den kunna bli bättre. Jag skulle ljusa upp bilden lite runt hällkaret och mörka lite i hörnen för att få en tydligare fokusering på vad jag tycker är viktigt. Snäckorna och den gula laven. Det farliga med att ha en ljus yta så nära kanten som nu är att man som betraktare lätt faller ut ur bilden.

Gillar också vattenspegeln mitt i bilden den har en mycket härlig ton av himlen. Bra också att Geir har lämnat lite utrymme runt stenarna till vänster i bildkanten det gör kompositionen genomtänkt.

Om jag ska vara petig så tycker jag att himmel och förgrund inte riktigt passar ihop. Jag har nämnt detta flera gånger innan här i bildkritiken. Som jag ser det så har himlen mycket drag och dynamik men förgrunden är väldigt lugn och harmonisk. Detta gör att bildens delar inte riktigt gifter sig med varandra. Lite mer dominanta diagonal linjer i förgrunden skulle jag själv försökt hitta eller att korta slutartiden så att molnen inte hinner röra sig fullt lika mycket.

Detta kan tala emot det jag skrev i början men jag tycker fortfarande att vi som fotografer allt för sällan använder långa slutartider i kombination med naturens egen rörelse. Man måste inte snurra och skaka kameran för att skapa rörelse.

Dessutom är detta något som gör fotografier unika. Vi kan göra en bild av en längre tidssekvens.

Vad tycker du om bilden? Kommentera gärna!

En fin bild på prästkragar där Jessica har valt ett kort skärpedjup för att få till känslan i bilden. Grundidén med den lite drömska känslan tilltalar mig mycket men jag känner att det finns ett par saker som skulle kunna förändras och göra bilden till det bättre.

Linjerna på de två rakt stående blommorna, varav den ena är i fokus, blir lite statiska. Jag känner att det finns en dynamik i bilden som dessa två bromsar upp, framförallt prästkragen i fokus. 

Vi har skrivit om det tidigare här i bildkritiken, hur ögat drar sig till ljusa partier i en bild och den blir väldigt tydligt i det här fallet. Övre vänstra hörnet tävlar om uppmärksamheten med blommorna och i mitt fall vinner det. När man fräter ut något digitalt så blir det bara vitt och en skarp kant, annat var möjligt att få med film då kanten blev snyggare. Därför ska man vara försiktig just med att fräta ut högdagrarna.

Jag tror att om Jessica hade valt en annan kameravinkel komponerat bilden utan den ljusa himlen så hade vi fått en mer harmonisk och tilltalande bild. Fotografi handlar ju minst lika mycket om vad man väljer att ta bort som vad man väljer att ta med. Om också stjälkarna tillsammans med blommorna formade något typ av mönster eller spelade mot varandra på något sätt så tror jag att bilden hade blivit ännu bättre. Som det är nu känns det lite för mycket som ett virrvarr.

Hursomhelst är detta en fin bild. Vi vill passa på att tacka Jessica för bidraget och samtidigt uppmana er att skicka in bilder till bildkritiken.